Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Kvinnor i utvecklingsländerna är företagsamma - Finlands ständiga representationer i Genéve : Aktuellt

FINLANDS STÄNDIGA REPRESENTATION, Genéve

Mission Permanente de la Finlande
Avenue de France 23, Case Postale 198, 1211 Genève 20, Suisse
Tel. +41-22-919 4242, Fax: +41-22-740 0287
E-post sanomat.gen@formin.fi
Français | Suomi | Svenska | English
Normal textstorlekStörre textstorlek
 
Nyheter, 23.6.2011 | Utrikesministeriets utvecklingsinformation

Kvinnor i utvecklingsländerna är företagsamma

Typiskt för kvinnornas företag är att de är små, hemvävda och ger dålig avkastning. De nätt och jämnt livnär sina ägare och någon rikedom ger de inte.

Statistiken vittnar om att kvinnor i utvecklingsländerna är företagsamma. Exempelvis i Rwanda ägs 60 % av småföretagen av kvinnor, och i Laos närmar sig andelen 70 %.

I södra Afrika är det kvinnor som driver gränshandeln, och i Benin i Västafrika står kvinnornas företag för två tredjedelar av handelns värde. I alla utvecklingsländer ligger merparten av den småskaliga jordbruksproduktionen i kvinnornas händer.

Undersökningar visar att kvinnorna också är ansvarsfulla företagare. De betalar sina lån tillbaka samvetsgrannare än männen och investerar upp till 90 % av sina intäkter i den egna familjen. På motsvarande sätt går bara hälften av männens inkomster till de närmastes välfärd.

Ändå – eller just därför – är 70 % av världens fattiga kvinnor.

Grundläggande kunskaper hjälper på marknaden

”Om vi vill åtgärda fattigdomen måste vid stöda kvinnorna”, betonar Patricia Francis, generaldirektör för Internationella handelscentret ITC.

ITC:n pääjohtaja Patricia Francis. Kuva: Tiina KirkasITC:s generaldirektör Patricia Francis. Foto: Tiina Kirkas

ITC:s uppgift är att hjälpa utvecklingsländerna att delta i världsekonomin. Centret arbetar under Världshandelsorganisationen WTO och FN. Generaldirektör Francis deltog i mitten av juni i en internationell konferens för kvinnliga företagare i Helsingfors och besökte samtidigt utrikesministeriet.

Francis vet att kvinnornas företag i utvecklingsländerna vanligtvis är småskaliga, hemvävda och ger dålig avkastning. De nätt och jämt livnär sina ägare och någon rikedom ger de inte.

Kvinnorna med sina företag befinner sig oftast i produktionskedjans början, medan männen kammar in pengar genom försäljningsvinster av längre förädlade produkter.
Därför är kvinnorna i fokus för ITC:s verksamhet, när man introducerar småföretagare i utvecklingsländerna i marknadsekonomins grunder, berättar Francis.

I allmänhet fokuserar lektionerna på att förstå marknaden och möta olika parter.

”Exempelvis innan en producent börjar odla kassava, måste hon känna till kassavans väg till marknaden. Producenten måste känna köparen och köparens krav, så att hon kan odla kassava som går att sälja”, förklarar Francis.

I Afrika har ITC särskilda program som är skräddarsydda för kvinnliga kaffe- och ananasodlare, där de lär sig att söka en marknad för sina produkter. Samtidigt lyckas de höja produkternas förädlingsgrad och på så vis förbättra sin inkomst. De afrikanska kvinnorna får kamratstöd från Syd- och Mellanamerika.

Grip tag i nätet

Kvinnliga företagare har sämre framgång än män delvis därför att de är kvinnor. I flera utvecklingsländer får kvinnor inte ens grunda företag, inneha egendom eller öppna eget bankkonto.

Kvinnor får inte heller banklån. Exempelvis i Uganda beviljades för bara någon tid sedan endast 9 % av bankernas krediter åt kvinnor.

Patricia Francis påpekar att det inte alltid är fråga om bristande lagstiftning utan om traditionella tanke- och handlingsmodeller som diskriminerar kvinnor. Exempelvis i Bangladesh så gör en respektabel kvinna inte affärer.

”Därför är det viktigt att diskutera med männen i kollektivet och få dem att godkänna kvinnornas rätt att skaffa egendom och vara verksamma som företagare. En del av männen upplever kvinnliga företagare som ett hot, så öppen dialog är det bästa sättet att främja kvinnornas sak.”

Dessutom driver kvinnorna ofta sina företag hemifrån, vilket betyder att de sköter barn och utför annat hushållsarbete vid sidan om. Det i sin tur minskar arbetets produktivitet och intäkterna. Francis anser att hushållsarbetet ändå inte behöver bli ett problem, utan företagandet kan anpassas även till kvinnornas vardag.

”I Östafrika har vi t.ex. delat upp tillverkningen av produkter på många kvinnor, som utför sin egen andel flexibelt vid sidan om hushållsarbetet.”

Allra mest behöver de kvinnliga företagarna möjligheter att uppdatera sina kunskaper och utveckla sina färdigheter. Francis påpekar också att många kvinnor är verksamma som företagare utan någon formell utbildning.

”Ändå hjälper inte utbildning, om den kvinnliga företagaren inte får komma ut på marknaden och vara med i nätverk. Därför måste kvinnorna skapa sina egna nätverk och bli medvetna om sina möjligheter. Också i utvecklingsländer kunde erfarna företagarkvinnor instruera yngre så att de kommer vidare”, är Francis råd.

Tiina Kirkas

Skriv utDela

Detta dokument

Mer på internet

Uppdaterat 23.6.2011


© Finlands ständiga representation, Genéve | Information om webbplatsen | Kontaktuppgifter